onsdag 28 september 2016

Hemma igen

På söndag åkte Edith och jag hemhem på blixtvisit tillsammans med mamma. Skulle uträtta lite saker och så var det den stora utmaningen, att köra hem bilen ensam med Edith.
På tisdag förmiddag brummade jag iväg och försökte att inte stressa, hade hela dagen på mig. Tänkte att jag försöker komma till Oravais abc, så länge borde E sova och klara sig. Men man vet ju aldrig på vilket humör tösen är.
Tog det i etapper och varje bensinstation som jag klarade var jag ett steg närmare hem. Så kommer Oravais och E sover fortfarande så jag kör vidare och hoppas på det bästa. Lite före kvevlax vaknar lillen men hör och häpna vi klarade oss hem utan ett stop och utan gråt eller skrit. 
Så det gick ju så bra, hade nog stressat över resan så kul att det gick vägen.

söndag 25 september 2016

Fullspäckad helg

Idag är jag trött...har i helgen varit igång från morgon till kväll med FSG-dagar som ordnades i Vasa i år. En hel del att hålla koll på och att samtidigt ha koll på barnet, många bollar i luften. Idag skall vi firar lite födelsedag med familjen då min bror och jag fyller med en veckas mellanrum och så åker Edith och jag hemhem för en blixtvisit med mamma och hem skall jag köra själv med lillen..iiik panik. Reserverar en hel dag och hoppas på det bästa. Så det händer mycket nu men det är mycket roligt så det går bra. Vilar sen senar!


Och helgen bjöd på överraskning då Lotta och jag fick stipendie för bästa massprogram under FSG Festivalen i Kristinestad i somras. Så roligt och rörande, att det blev så bra är helt otroligt!



onsdag 21 september 2016

Klipp, klipp

Tack mina snälla föräldrar som ställde upp som barnvakt så att jag fick sätta mig i frissastolen i några timmar. Kråkboet ropade efter hjälp och med kortare frilla och jämnare färg känner jag igen mig igen.




måndag 19 september 2016

Rintaraivari

Det hör väl till och är väldigt vanligt kring tre månaders ålder men det är ändå jobbigt. Edith bröstvägrar och amningen fungerar inte alls. Det började egentligen med att nätterna blev allt mer oroliga och nu sedan några dagar vaknar hon redan efter några timmar och är vrålhungrig. Så från att ha ammat 2 gånger ammar jag nu 3 eller 4 och den första gången blir oftast ersättning eftersom hon vägrar äta av mig och från 4-5 tiden sover hon riktigt oroligt. Och sedan en tid ger vi bara ersättning till kvällen eftersom lillen vägrade äta av mig på kvällen. 

Men nu är det inte bara nätterna som är kämpiga också på dagen är det skrik och ett evigt kämpande. Amningen har jag från och till kämpat med enda sedan början så med det i bagaget vet jag inte hur länge jag kommer att orka mera. Vill absolut inte ge upp, men i något skede får jag se mig besegrad och mat behöver lillen ju. Men att ta beslutet känns jobbigt. Är detta övergående och skall jag orka kämpa? Kommer det att bli bättre och när kommer gränsen då det inte är värt alla tårar, allt skrik och den eviga frutrationen?

Jag hade ingen aning om att amningen kunde vara så kämpig och för mig gick det fel från första början men det visste jag inte om. Men nu om jag kunde spola tillbaka hade jag vetat så mycket bättre och kanske hade det varit annorlunda nu. Men som förstföderska vet man inte hur det skall vara, man bara tror sig veta och i alla fall jag trodde allt skulle fungera smärtfritt bara amningen kom igång. Jag hade behövt så mycket mera info och stöd den första tiden och den där jävls ersättningen, som vi hamnade ge under de första veckorna, förstörde så mycket. Men inget jag kan göra något åt mera, man lär sig av sina misstag och nu försöker jag och vi göra så gott vi kan så länge jag klarar av det. 
Jag vet att jag inte är en sämre mamma om jag slutar amma, men ändå klarar jag inte av att göra det. Hatar amning, älskar amning.

lördag 17 september 2016

Från vitt till svart

Ni har väl inte missat IKEA fina RANARP serie? Och visst är den snygg i svart! Dreglade lite efter lamporna och ojade mig över att vår kökslampa är vit och lite intetsägande.


Men så fick jag fnatt en dag och tänkte att jag testar spraymåla den svart, skiter det sig får jag i så fall köpa den svarta. Men bra blev det och nu är jag nöjd! 



Edith Edith på väggen där...

Framkallade lite bilder på lillen för en tid sedan och idag tog jag tag i saken och hängde upp tavlor i trappan. Varför är det alltid lika nervöst att borra i väggar? Med tungan mitt i mun och efter många kontrollmätningar tog jag mod till och började borra. 3/4 gick smärtfritt men sedan kom längden emot, eller snarare brist på längd. Men fick upp även den sista och en liten klapp på axeln förtjänar jag nog.





torsdag 15 september 2016

Babymassage

Idag var jag med Edith på babymassage. Via en vän fick jag höra att wasa wellness ordnade två tillfällen och tänkte varför inte, kunde kanske hjälpa Ediths magbesvär. Så idag var då första gången och kl. 11 skulle det börja. Tänkte redan på förhand att tiden inte riktigt var optimal, då E ofta sover just då, men vad kan man. Och visst redan kl. 10 var lillen så trött att jag inte kunde hålla henne vaken mera, men jag tänkte att jag åker iväg och går med vagnen en stund före så får hon sova lite. Men hör och häpna ungen somnar i bilen!! Inte ett pip eller gråt. Så jag körde runt lite istället.
Men så väl på plats då massagen skulle börja så var det någon som varken skulle äta, ligga och bli  masserad eller sova. Nej här skulle det tjuras. Tur var hon inte enda barnet som inte riktigt samarbetade, men fick inte riktigt ut något dena gång. Satt mest med tuskahiki i pannan och försökte koncentrera mig på vad som instruerades. 
Nå prövade sedan lite mera här hemma ikväll och visst verkade tösen tycka det var rätt skönt. Om det hjälper till med gasbesvären återstår att se. 

Men nu skall här sovas, förra natten skulle maten serveras med 2 timmars mellanrum av någon anledning. Hoppas på lite färre gånger i natt. Godnatt!